Skrivet i gryningen.

Tystnaden, för vem?
- Skymningen är likadan överallt.
- Du är bakom regnet, bakom dödens ansikte.
Om jag kunde svälja min tunga,
om jag kunde dränka mitt solbelysta minne i svart vatten.
- När du talar fattar man ingenting.
- Jag är dunkel eftersom jag är ensam.
- Du skall inte tala med dem, titta och gå förbi.
- Det fångar mig. Som att dö. Som att jag ligger för döden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0