Illusion is the first of all pleasures
I det spöklika skenet från Idrottsparkens tända strålkastare ser jag de få löven, som ännu inte har fallit till marken, på trädet, utanför fönstret, fladdra likt fladdermöss. Jag snubblar fram på promenaden, saxar mellan löven, för att hindra mig ifrån att rasa. Ner med huvudet, skyddar mig mot kylan, mot det snöblandade regnet som stundtals faller, stundtals piskar mot den redan blöta och kalla asfalten. De flyr, ändå så stressade, aldrig uppassande. Jag har slutat räkna dagarna.
Kommentarer
Trackback
