Bakpå din cykel höll jag dig, som i kramp (skjutsar mig hem, villkorslöst)


Är du klädd i blå frack med tillhörande gul väst och gula benkläder, likt Werther?

Jag följer Goethe, försöker befria mig från ett känslokaos som hotar att kväva mig - förvandlar verklighet till poesi för att rädda mig ur dess gastkramning. Lyckades han? Jag tvivlar på att jag själv lyckas göra ett bokslut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0