Förbi fotbollsplanen bredvid en glasskiosk bodde du jämnt men det vet jag först nu

Clementinerna är slut. Det finns visst päron. Jag tackade nej till allt vad det var. Behövde inget. Sprang iväg, stängde in mig, var bara mig själv där. Liksom de långa kvällarna. Kvällarna har blivit långa denna höst. Det är tacksamt. Jag fick hem en bror igår. Det behövdes. Jag slipper vara mig själv. Hur kan man vara så beroende?

Skulle ha träffat S idag. På ett vis, som något som ligger under ytan, kände vi båda två att det behövdes, prata, dela erfarenheter, den där natten förra helgen. Ett samtalsämne inte värt ett dugg, men för att må bättre i själen, öka förståelsen, förstärka känslan av äckel. Misstro.

Min perceptivitet har varit sämre än vanligt. Ändå är jag rädd för mig själv. Håller mig helst borta.
Jag ska skapa något för eftervärlden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0