Now we rise from the ground
I trädgården ramlar jag omkull i gräset
borrar ner huvudet i det som i en djup kudde
för att slippa höra mera,
för att äntligen befrias från
denna fasansfulla ruin över en tillvaro
som visserligen inte var så mycket lyckligare än den här
men mindre ensam,
framför allt mindre ensam.
Men det är för sent att befrias,
det är för långt framskridet på året,
det är för nära till den riktiga hösten
för att någon befrielse
längre skall kunna vara möjlig här i trädgården.
borrar ner huvudet i det som i en djup kudde
för att slippa höra mera,
för att äntligen befrias från
denna fasansfulla ruin över en tillvaro
som visserligen inte var så mycket lyckligare än den här
men mindre ensam,
framför allt mindre ensam.
Men det är för sent att befrias,
det är för långt framskridet på året,
det är för nära till den riktiga hösten
för att någon befrielse
längre skall kunna vara möjlig här i trädgården.
Kommentarer
Trackback
