Bakpå din cykel höll jag dig, som i kramp (skjutsar mig hem, villkorslöst)
Är du klädd i blå frack med tillhörande gul väst och gula benkläder, likt Werther?
Jag följer Goethe, försöker befria mig från ett känslokaos som hotar att kväva mig - förvandlar verklighet till poesi för att rädda mig ur dess gastkramning. Lyckades han? Jag tvivlar på att jag själv lyckas göra ett bokslut.
Kommentarer
Trackback
