Look, there are tears in our lies
Jag tror vi tänker mycket på framtiden. Jag har precis köpt en MB, slutat läsa tidningar jag har följt i flera år, förlorat intresset för vissa saker. Organisation och hopp är det som fortfarande existerar. Mina föräldrar pratar om människor som flyttar, de pratar om solsemestrar och vilket år de ska gå i pension. Min far har i höst fått en, vad jag kallar, "sidekick" som ska ta över hans arbete sedan. Min bror pratar om bostadsköer, vilket oroar även mig. Julbord bokas, jämna årtals-fester planeras. Studentmössan är beställd för länge sen, och jag hör prat om balklänningar.
Igår fick jag besök från Skåne. Vi pratade om val, om vad som är rätt, försöker göra upp med ens förflutna, blir vuxen och börjar kunna acceptera och hantera livet. Vi pratade om vad vi ser fram emot, ingen kunde säga mer än två månader framåt, resten fungerar inte. Jag har mitt sista höstlov, jag gör ingenting av det. Faktiskt ingenting. Jag är försiktig, kanske livrädd.
På fredag tar jag en sista minuten till huvudstaden. Vi ska ha 24/7 hela helgen i en lånad lägenhet nära Odenplan. Man åker inte dit för att berätta, man åker dit för att slippa, för att leva.
Jag ser bara fram emot att bli klar nu, men hur svårt kan det komma att bli, att kunna släppa?
Kommentarer
Postat av: Klas
Ta hand om dig och hälsa
Trackback
