Hösten är kommen, det blommar inte här längre




Jag hade sannerligen ingen anledning att önska någon fortsättning på denna väg,
som ständigt förde mig ut i allt tunnare luft,
påminnande om röken i Nietzsches höstsång





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0