Quelqu’un M’a Dit
Eskapism, frågade han. Ja, det är väl det.
Fel spår, du måste ut. Ja, kanske det.
Världen ter sig annorlunda, men fåglarna lär flyga än.
Endast paradoxalt
tram number two is couchie coo, tram number three has misery
allt försvann i ett stort svart hål medan jag försökte hålla balansen
När golvet kom emot mig
Inställd tub, försenad till tåg. Miss. Miss. Fan. Fan. Fan. Låt de aldrig få se dig skaka.
Kanske allt som dör en dag kommer tillbaka igen
det är på nätterna alla mystiska ljud kommer fram
tätt
in på bara skinnet
rusar utför tio trappor
ut i ingenmansland
Håret luktar hav.
För en tid sedan gick jag, precis innan solen gick ner, förbi två plaststolar. Instinkten sade mig att de snart lär försvinna. Några timmar senare, den tiden då sommarnatten är som vackrast, men vintern är som kallast, vandrar jag på samma gata igen. Trasiga, alldeles söndertrasade. Utkastade, blottade likt mentaliteten. Det finns ingen tid att se upp längre.
talk in rhyme with my chaotic soul
är det inte femton minus, är allt bara ett vitt kaos, komplexa tal eller partiklar. Krig.
