You bury me
Termometern visar - temperaturen är långt under det normala. Snön faller som aldrig förr, vi kanske ser det som en illusion, vi kan tala om aforism, om verklighet, man säger en sak och menar en annan. Vill en sak men visar en annan. Det är svårt att blunda, ty kylan biter sig fast i ögonlocken, i kindbenen, i den verbala förmågan, i känslan. Jag kunde inte stanna och låtsas som om ingenting har hänt, var inte redo att kastas ut från samma stup igen, riskera att falla, lika långsamt, men landa i verkligheten lika hårt igen.
Ute på hal is, jag vandrar. I kylan kan man inte andas, jag ger upp nu.
Ligger raklång på golvet, 31°C plus. Enough på repeat. You must be blind.. You must be deaf..
När jag ser dig så tänker jag på honom. Jag kunde inte låta bli att le. Imploderar.
